jag drömde att jag träffade min skyddsängel, vi vandrade bland molnen och pratade om livet, min ängel berättade för mig att man genom hela livet lämnar fotspår bakom sig, han bad mig vända mig om för att själv se efter, och visst, efter oss båda fanns det fotspår, efter mig och efter min ängel,men jag la märke till att ibland fanns det bara ett par fotspår, dom stunder jag haft som varit svårast, där var det bara ett par. Jag vände mig om irreterad på min ängel och frågade, varför lämnde du mig jämt när jag hade som svårast, när jag behövde dig mest? min ängel tittade på mig och sa - älskade vän, jag lämnar dig aldrig, dom fotspåren du ser, det är mina från när jag bar dig...

(vacker dikt, kommer inte riktigt ihåg hur den gick, så jag gjorde om den lite)