jag är förvånad av mig själv, har precis kollat på Love Actually (brittisk kärleksfilm) brukar oftast tycka den changern av filmer är lite sisådär, inte riktigt my kind of taste. Inte direkt för att Love Actually kanske nu är världens bästa film, men mysig det var den, och när den lilla pojken får mod till sig att äntligen prata med sin stora kärlek, ja då smälte jag... man kan lära sig mycket av barn, dom är underbara i sin spontanitet, innan dom når en viss älder så finns inget som heter pinsamt, töntigt, konstigt...allt bara är.

Många gånger på jobbet har jag tänkt på detta, finns inget som är konstigt med att några killar får för sig att klä sig i klänningar och klackskor, eller när två killar säger att dom är kära i varandra för att dom är bästisar inte homosexuella, homosexuallitet är något dom inte har upptäckt än, bara känslor...En gång hade jag precis varit och "fixat" mina naglar, så satt jag med en pojke och ritade då han plötsligt sa, vilka fina naglar du har, såna naglar ska jag också ha när jag blir stor, inte för att han är en transa, utan bara för att han tycker det är vackert...eller när en tjej helt spontant bara kommer in genom dörren och får syn på en pojke, springer fram och utbrister åhh vad jag är kär i dig, ska vi leka? så jävla underbara, det är en skam att vi sedan lär barnen " så här ska man vara för att va normal" Fuck normalitet och bara va!!!