Jag har upptäckt att ju mer åren går detso mer rädd för saker blir jag, förr har jag kunnat typ vandra genom hela sthlm själv utan att vara rädd för något, har skrattat räddslan i ögat och varit astuff, gått förbi stora gäng som glott vid tunnelbanan, har bara glott tillbaka med attityden, rör du mig så dör du..
Men nu kan jag komma på mig själv när jag sitter på spårvagnen och något gäng sitter framför. Visa inte mobilen och för guds skull visa inte att du har en Ipod!!!
jag tänker mig in ett senario om vad som kommer hända när jag kliver av vagnen, och dom försöker råna mig,vad ska jag säga? hur ska jag slå dom?
Idag satt det ett sånt gäng framför mig.. 8st rabiata killar, satt med ipoden framme när dom kom på, tänkte shit nu är det kört...dom glodde på mig, glodde på ipoden...blev så jävla arg, här ska inga jävla snorungar få komma och sno mitt allra heligaste, till slut kunde jag inte hålla mig längre..visa ingen rädsla, va tuff!!!
-Är det något speciellt du vill eller? säger jag till killen som glott mest
-eehh aa
-vad!!??
-jo jag undrade hur mycket en sån kosta(pekade på min ipod)
-hurså?
-jo jag tänkte köpa en sån till syrran i födelsedagspresent och bara undrade? ...helt nervös va han stackarn
ibland har man fel....tur det

peace out