min vackra Lisa

I dag är det en sån dag som förr i tiden skulle ha fått mig till att gå och lägga mig i sängen och stirra apatiskt upp i taket...Som tur är så är jag inte den Sofien längre, jag har hittat tillbaka till mitt riktiga jag, så som jag alltid varit, den som faktiskt tilllåter sig själv att vara ledsen istället för att trycka under alla känslor...Idag är jag ledsen men desto gladare för att jag har en underbar vän, min syster, min fru Lisa... som snart kommer hit och ska möla chips och gråta till film med mig, vänner är ändå det enda som räknas, en vän man vet att man alltid kommer ha vad som än händer, en vän man får vara ledsen och tyst med, en syster... det är det jag har i Lisa och det gör mig varm och glad